The American Dream

Igår grät jag en skvätt för att jag kände mig overwhelmed med plugg. Det är två final weeks kvar, fyllda med deadlines på uppsatser, tentor och presentationer av arbeten. Jag var fylld med en tung känsla där jag bara ville ge upp, men kom på mig själv då att det är just vid sådana tillfällen jag bör bita ihop och fortsätta kämpa. Och kanske sänka pressen på mig själv.. Jag har aldrig tagit skolan seriöst innan jag flyttade hit, dels för att det aldrig har lockat mig och sen för att jag aldrig känt mig duktig. Sen jag flyttade hit har jag fått bekräftat av mig själv att jag faktiskt kan detta med att  plugga, och att det är kul! (Plus att det är dyrt som fan!) 

Skriver ett research arbete i min Honor class om "the American Dream", att den inte är uppnåelig för alla och att den egentligen bara är en påhittad illusion. Jag kom på mig själv att jag har fallit för det konceptet..

The American Dream defineras som:

- individuella förhoppningar för alla att nå framgång

- lika möjligheter för alla

- strävan efter lycka

Och sant, det passar inte alla och är inte uppnåeligt för alla. Jag är ingrodd med mottot som supportar det Amerikanska tänket: "om man bara vill så kan man". Men både jag och Amerikanska drömmen glömmer bort att alla inte har samma förutsättningar från grunden, allt är inte svart eller vitt. Men då tänker jag, kan man inte skapa förutsättningarna för att kunna uppnå sina mål? Jag anser att alla har valmöjligheter som man tar i sitt liv, som antingen gynnar eller sänker en. Jag försöker oftast tänka långsiktligt, om jag tar ett konstigt eller "fel" val just nu försöker jag ta användning av det senare i livet. Väldigt flummigt nu, eftersom jag läst långa analyser av professorer om konceptet, the American Dream. 

Jag avslutar det löjligt logiskt och simpelt såhär: