tisdag 26 november 2013

Check!

Under samma tid och samma månad för ett år sedan satt jag och förberedde inför min ansökan till skolan i New York. Jag kommer ihåg hur jag satt under arbetstid och fyllde i mängder av formulärer samtidigt som jag matade samtal. Jag kämpade med att höja upp mitt engelska betyg i kombination med ett heltidsjobb där de krävde höga säljarsiffror och 110% fokus, jag kommer också ihåg att vi handskades med en ny chef, det var en omtumlande period.
Jag minns även att jag kom hem utslagen till min ljusa lägenhet i Eriksberg och vaggade mig till sömns med avsnitt från Million Dollar Listing NYC, och vaknade morgonen därpå med drömmar om att någon gång få landa i New York (bokstavligt talat och själsligt), att få träffa mäklaren Fredrik Eklund och få berätta till honom hur han inspirerande han är som både mäklare, person och säljare. Speciellt det sistnämnda där hans drivkraft var något jag avgudade och såg många potentiella egenskaper hos honom som jag gärna villa utveckla hos mig själv. 

Nu, ett år efter drömmen, och nästan 8 månader efter flytten till New York fick jag äntligen ta i hand med en idyllisk mentor som bara existerat på TV för mig. Jag stod tre huvuden under honom med lugnare nerver än vad jag hade föreställt mig och fick berätta hur mycket han inspirerat mig och även hur otroligt imponerad jag var av hans karriär och livsresa. Jag märker hur klychigt detta låter, att jag avgudar en TV profil, men läser man på, följer hans texter på Instagram, läser starka intervjuer så förstår både du och jag mer. För mig är han en person som har börjat från noll, han kom till New York utan att veta vad gatorna hette och kunde knappt det engelska språket, detta var för mer än 10 år sedan, idag är han en av de mest eftertraktade mäklare i Skandinavien och East cost som verkligen har lyckats. I stort sett så uppfyller han mina motton som jag lever efter, genom att man verkligen kan om man vill. Har man en dröm så är det för mig ingen dröm, det är mitt nästa mål jag vill uppfylla. Det mest triggande med den tanken är att, ju fler hinder jag ser på vägen, dessto starkare blir min drivkraft att vilja uppfylla och nå det målet. Jag tänker inte säga: "Allt är möjligt", det låter bara alldeles för klyshigt efter flera sälj-föreläsningar jag har varit på. Om ni har läst ändå hit så tror jag ni förstår vad jag menar. 

Jag är nu också glad över att jag är någorlunda aktiv inom sociala medier och inte lutar mig tillbaka som en gammal dinosaurie och skyller på att sociala median håller på att ta över vårt samhälle. Vi går snart in i 2014 och det handlar om att anpassa sig. Vet man inte idag vad en blogg, podcast, Twitter, linkedIn, Tumblr är så ska jag absolut inte kategorisera dig, men däremot skulle jag tipsa om att börja researcha om det, Googla det! Google är en ren bibel där alla svar finns, och även där jag har lärt mig en hel del. Genom att googla Allt, finns dock nackdelar med det också när man börja diagnosera sig med diverse sjukdomar. Men tillbaks till sociala medier! En vecka sedan uppdaterade Fredrik Eklund att hans hubby skulle ha sin sista vernissage i New York, och de bjuder in oss dödliga människor genom att vi mejlar iväg ett RSVP. Några minuter efter den uppdateringen slängde jag snabbt iväg ett mejl och fick lika snabbt respons om att jag var uppskriven på listan. Jag tycket vi spolar fram. Jag stod utanför Three Squares Studio nära Meatpacking i minusgrader och var riktigt nervös. Jag skulle gå in själv till eventet, inte känna en själ och jag såg redan utifrån hur "riktiga" människor stod där inne i värmen med varsitt glas i handen. Jag tog ett djupt andetag och steg in i den okända värmen. Three Squares Studio är egentligen en snygg frisörssalong ägd av Jordan Blackmore som är en celebrity stylist och klipper bland annat Marc Jacobs, Justin Timberlake och "sånt" folk. Han har den tillsammans med Andi Potamkin som är stylish kreatör, de båda var där, otroligt styleade och inspirerande! All denna information för att jag från början googlade Three Squares Studio och hittade massa intressant folk som var inblandade i denna frisörsalong. Några minuter senare stod jag plötsligt själv inne i värmen med ett glas champagne i handen och tittade på målningarna av Derek Kaplan. Jag började prata med en kvinna och fick frågor om jag också var inom mäklarbranchen, när jag försikigt svarade nej fortsatte frågorna till om jag var en konstsamlare, även där nej till svar, tills sanningen kom fram om att jag är en internationell student som har lämnat allt i Sverige för att studerar marknadsföring i New York. Vad gör du själv, frågade jag henne nyfiket och hon responsade med att hon arbetade med Fredrik Eklund och hon var här för att support honom. Just då ser jag hur självaste Fredrik kommer emot oss för att hälsa på sin kollega och jag blir presenterad som studenten som flyttat från Sverige. Eftersom jag inte har det självklaraste svenska utseendet frågade Fredrik på svenska om jag verkligen var svensk och om jag talade svenska, jag hörde chocken i hans frågor. Jag förklarade snabbt för att folk drog i honom och fick självklart frågan om hur min bostadssituation såg ut, kände direkt igen säljaregenskaperna :) Han grabbade sedan tag i sin marketingkille som jobbade för honom som också var där och presenterade honom snabbt för mig innan han lämnade vårt sällskap. 

Jag steg in i detta event med ett skakande sparvhjärta och kom ut med 8-10 business cards till filmprducenter, skådespelare, en hel del mäklare för Douglas Elliman (mäklarbolaget där Fredrik Eklund startade), och framför allt med ett starkare ego på ett positivt sätt. Ett sätt där jag fick bekräftat för mig åter igen efter att ha flyttat till New York att jag ännu en gång kan bocka av ett av mina mål på min lista, att få träffa en person som inspirerat mig så mycket och hjälpt mig att måla upp mina framtida drömmar och mål. 
Sånt här triggar ens självförtroende och man blir framförallt otroligt glad och upprymd av eufori. Men jag måste erkänna att en rädsla ligger i grunden också, en rädsla över att ta sina mål förgivet och tro att de är så enkla att uppnå. Jag slet inte för att få komma på denna vernissage, jag skickade ett mejl.. 
Strunt samma, här kommer lite bilder med bajsnödiga miner på mig!

Den supergulliga mäklarn som jobbade för Fredrik Eklund

Derek Kaplan's tavlor som var riktigt vackra

De är såå långa, både Derek och Fredrik!

Ett filmteam var där och spelade in för MDLNY, här hade Luis precis anlänt.

Tog självklart en bild med honom också, haha!

Sån lycka! 

Riktiga människor! Jag kallar dem riktiga för de alla hade titlar. Jag, studenten till kanten.

Supergulliga skådespelerskan Emily som var ett stort fan till Derek's konst

Radarparet Fredrik Eklund och Derek Kaplan. 

Nu i efterhand när jag lagt upp bilder så vetkar det som om jag var en paparazzi där, men så var inte fallet. De uppmuntrade oss att vara activa inom sociala median och ta så många bilder som möjligt för att ladda upp. Yes sir, svarade jag på det :)


















måndag 11 november 2013

Vagga hjärnan

Ni vet, en såndär dag när man haft lektion från 11:40 och sista lektionen slutar 21:30 och man har en sjuk smärtsam huvudvärk av jobbiga grupparbeten,där man bara vill ta ut hjärnan och vagga den som en bebis och viska att allt kommer bli bra, bara jag får lite sömn och vila. 

Min roomie är hemma i två dar nu tills hon reser bort igen, tråkigt och ensamt att bo i en stor lägenhet själv när man har vant sig med att bo med någon. Det blir jag och värme-rören som håller mig sällskap genom läskiga visslingar under natten.. 

Här är en bild på en av de godare American pancakes jag ätit. Jag är egentligen inget fan av det och inget jag brukar beställa in. Men på Clinton St Bakery slog jag till på en blueberry pancake med varm marplebutter (smakar som varm kolasås) och marple syrup till. Dog till kombinationen! 

Sova nu.. 

Ps. Tänk att denna oas finns mitt på Manhattan. Fantastiskt att finna ett sånt lugn i ett kaos :)

måndag 4 november 2013

Buddakan

Revel / Meatpacking District

Åt äntligen efterlängtat kött i helgen, Filet Mignon medium rare med creamed spinach och rostad sparris till, såå gott. 

Revel, ett supernice ställe. Från entrén ser det bara ut som en bar, men forätter man längre in och förbi baren kommer man till en stor innergård med högt glastak. Two thumbs up! 

Buddakan / Meatpacking District

Sen klev vi in i en Sex And The City scen, där Big och Carrie har din rehearsal dinner, asiatiska Buddakan. Stod vid trappan ned när jag tog bilden, exakt där Carrie och Big står när de entrar sällskapet, och det var såå fint hela stället med en enorm sal och med fokus på långbordet. 

Helgen har gått åt till en hel del plugg med belöning på kvällarna och Söndagsbrunch i East Village på Söndagen. Väldigt meckigt att ta sig till East Village från mig och föredrar Westside mer, eftersom det är lättare att ta sig dit och allt bra ligger självklart på West :) 

Kylan har nått New York och idag var den nere på 3 grader, vilket gör att värmen i byggnaden sätts på. Här har dem pysande element som verkligen smattrar, pyser och visslar. I mitt lilla rum har jag en värmestång som sprider värme, när den pålen väl värms upp så låter det som en vattenkokare som tjuter och visslar var 15e minut. Jag som är extrem känslig mot ljud när jag sover vaknar i ren panik och tror att jag hamnat i krig i något exotiskt land eftersom hela rummet är uppvärmt till max. Jag hoppas hela värmesystemet kommer i balans snart. 
På tal om väder så väntar 19 grader på Onsdag, normalt..