Check!

Under samma tid och samma månad för ett år sedan satt jag och förberedde inför min ansökan till skolan i New York. Jag kommer ihåg hur jag satt under arbetstid och fyllde i mängder av formulärer samtidigt som jag matade samtal. Jag kämpade med att höja upp mitt engelska betyg i kombination med ett heltidsjobb där de krävde höga säljarsiffror och 110% fokus, jag kommer också ihåg att vi handskades med en ny chef, det var en omtumlande period.

Jag minns även att jag kom hem utslagen till min ljusa lägenhet i Eriksberg och vaggade mig till sömns med avsnitt från Million Dollar Listing NYC, och vaknade morgonen därpå med drömmar om att någon gång få landa i New York (bokstavligt talat och själsligt), att få träffa mäklaren Fredrik Eklund och få berätta till honom hur han inspirerande han är som både mäklare, person och säljare. Speciellt det sistnämnda där hans drivkraft var något jag avgudade och såg många potentiella egenskaper hos honom som jag gärna villa utveckla hos mig själv. 

Nu, ett år efter drömmen, och nästan 8 månader efter flytten till New York fick jag äntligen ta i hand med en idyllisk mentor som bara existerat på TV för mig. Jag stod tre huvuden under honom med lugnare nerver än vad jag hade föreställt mig och fick berätta hur mycket han inspirerat mig och även hur otroligt imponerad jag var av hans karriär och livsresa. Jag märker hur klychigt detta låter, att jag avgudar en TV profil, men läser man på, följer hans texter på Instagram, läser starka intervjuer så förstår både du och jag mer. För mig är han en person som har börjat från noll, han kom till New York utan att veta vad gatorna hette och kunde knappt det engelska språket, detta var för mer än 10 år sedan, idag är han en av de mest eftertraktade mäklare i Skandinavien och East cost som verkligen har lyckats. I stort sett så uppfyller han mina motton som jag lever efter, genom att man verkligen kan om man vill. Har man en dröm så är det för mig ingen dröm, det är mitt nästa mål jag vill uppfylla. Det mest triggande med den tanken är att, ju fler hinder jag ser på vägen, dessto starkare blir min drivkraft att vilja uppfylla och nå det målet. Jag tänker inte säga: "Allt är möjligt", det låter bara alldeles för klyshigt efter flera sälj-föreläsningar jag har varit på. Om ni har läst ändå hit så tror jag ni förstår vad jag menar. 

Jag är nu också glad över att jag är någorlunda aktiv inom sociala medier och inte lutar mig tillbaka som en gammal dinosaurie och skyller på att sociala median håller på att ta över vårt samhälle. Vi går snart in i 2014 och det handlar om att anpassa sig. Vet man inte idag vad en blogg, podcast, Twitter, linkedIn, Tumblr är så ska jag absolut inte kategorisera dig, men däremot skulle jag tipsa om att börja researcha om det, Googla det! Google är en ren bibel där alla svar finns, och även där jag har lärt mig en hel del. Genom att googla Allt, finns dock nackdelar med det också när man börja diagnosera sig med diverse sjukdomar. Men tillbaks till sociala medier! En vecka sedan uppdaterade Fredrik Eklund att hans hubby skulle ha sin sista vernissage i New York, och de bjuder in oss dödliga människor genom att vi mejlar iväg ett RSVP. Några minuter efter den uppdateringen slängde jag snabbt iväg ett mejl och fick lika snabbt respons om att jag var uppskriven på listan. Jag tycket vi spolar fram. Jag stod utanför Three Squares Studio nära Meatpacking i minusgrader och var riktigt nervös. Jag skulle gå in själv till eventet, inte känna en själ och jag såg redan utifrån hur "riktiga" människor stod där inne i värmen med varsitt glas i handen. Jag tog ett djupt andetag och steg in i den okända värmen. Three Squares Studio är egentligen en snygg frisörssalong ägd av Jordan Blackmore som är en celebrity stylist och klipper bland annat Marc Jacobs, Justin Timberlake och "sånt" folk. Han har den tillsammans med Andi Potamkin som är stylish kreatör, de båda var där, otroligt styleade och inspirerande! All denna information för att jag från början googlade Three Squares Studio och hittade massa intressant folk som var inblandade i denna frisörsalong. Några minuter senare stod jag plötsligt själv inne i värmen med ett glas champagne i handen och tittade på målningarna av Derek Kaplan. Jag började prata med en kvinna och fick frågor om jag också var inom mäklarbranchen, när jag försikigt svarade nej fortsatte frågorna till om jag var en konstsamlare, även där nej till svar, tills sanningen kom fram om att jag är en internationell student som har lämnat allt i Sverige för att studerar marknadsföring i New York. Vad gör du själv, frågade jag henne nyfiket och hon responsade med att hon arbetade med Fredrik Eklund och hon var här för att support honom. Just då ser jag hur självaste Fredrik kommer emot oss för att hälsa på sin kollega och jag blir presenterad som studenten som flyttat från Sverige. Eftersom jag inte har det självklaraste svenska utseendet frågade Fredrik på svenska om jag verkligen var svensk och om jag talade svenska, jag hörde chocken i hans frågor. Jag förklarade snabbt för att folk drog i honom och fick självklart frågan om hur min bostadssituation såg ut, kände direkt igen säljaregenskaperna :) Han grabbade sedan tag i sin marketingkille som jobbade för honom som också var där och presenterade honom snabbt för mig innan han lämnade vårt sällskap. 

Jag steg in i detta event med ett skakande sparvhjärta och kom ut med 8-10 business cards till filmprducenter, skådespelare, en hel del mäklare för Douglas Elliman (mäklarbolaget där Fredrik Eklund startade), och framför allt med ett starkare ego på ett positivt sätt. Ett sätt där jag fick bekräftat för mig åter igen efter att ha flyttat till New York att jag ännu en gång kan bocka av ett av mina mål på min lista, att få träffa en person som inspirerat mig så mycket och hjälpt mig att måla upp mina framtida drömmar och mål. 

Sånt här triggar ens självförtroende och man blir framförallt otroligt glad och upprymd av eufori. Men jag måste erkänna att en rädsla ligger i grunden också, en rädsla över att ta sina mål förgivet och tro att de är så enkla att uppnå. Jag slet inte för att få komma på denna vernissage, jag skickade ett mejl.. 

Strunt samma, här kommer lite bilder med bajsnödiga miner på mig!

Den supergulliga mäklarn som jobbade för Fredrik Eklund

Derek Kaplan's tavlor som var riktigt vackra

De är såå långa, både Derek och Fredrik!

Ett filmteam var där och spelade in för MDLNY, här hade Luis precis anlänt.

Tog självklart en bild med honom också, haha!

Sån lycka! 

Riktiga människor! Jag kallar dem riktiga för de alla hade titlar. Jag, studenten till kanten.

Supergulliga skådespelerskan Emily som var ett stort fan till Derek's konst

Radarparet Fredrik Eklund och Derek Kaplan. 

Nu i efterhand när jag lagt upp bilder så vetkar det som om jag var en paparazzi där, men så var inte fallet. De uppmuntrade oss att vara activa inom sociala median och ta så många bilder som möjligt för att ladda upp. Yes sir, svarade jag på det :)

Vagga hjärnan

Ni vet, en såndär dag när man haft lektion från 11:40 och sista lektionen slutar 21:30 och man har en sjuk smärtsam huvudvärk av jobbiga grupparbeten,där man bara vill ta ut hjärnan och vagga den som en bebis och viska att allt kommer bli bra, bara jag får lite sömn och vila. 

Min roomie är hemma i två dar nu tills hon reser bort igen, tråkigt och ensamt att bo i en stor lägenhet själv när man har vant sig med att bo med någon. Det blir jag och värme-rören som håller mig sällskap genom läskiga visslingar under natten.. 

Här är en bild på en av de godare American pancakes jag ätit. Jag är egentligen inget fan av det och inget jag brukar beställa in. Men på Clinton St Bakery slog jag till på en blueberry pancake med varm marplebutter (smakar som varm kolasås) och marple syrup till. Dog till kombinationen! 

Sova nu.. 

Ps. Tänk att denna oas finns mitt på Manhattan. Fantastiskt att finna ett sånt lugn i ett kaos :)

Buddakan

Revel / Meatpacking District

Åt äntligen efterlängtat kött i helgen, Filet Mignon medium rare med creamed spinach och rostad sparris till, såå gott. 

Revel, ett supernice ställe. Från entrén ser det bara ut som en bar, men forätter man längre in och förbi baren kommer man till en stor innergård med högt glastak. Two thumbs up! 

Buddakan / Meatpacking District

Sen klev vi in i en Sex And The City scen, där Big och Carrie har din rehearsal dinner, asiatiska Buddakan. Stod vid trappan ned när jag tog bilden, exakt där Carrie och Big står när de entrar sällskapet, och det var såå fint hela stället med en enorm sal och med fokus på långbordet. 

Helgen har gått åt till en hel del plugg med belöning på kvällarna och Söndagsbrunch i East Village på Söndagen. Väldigt meckigt att ta sig till East Village från mig och föredrar Westside mer, eftersom det är lättare att ta sig dit och allt bra ligger självklart på West :) 

Kylan har nått New York och idag var den nere på 3 grader, vilket gör att värmen i byggnaden sätts på. Här har dem pysande element som verkligen smattrar, pyser och visslar. I mitt lilla rum har jag en värmestång som sprider värme, när den pålen väl värms upp så låter det som en vattenkokare som tjuter och visslar var 15e minut. Jag som är extrem känslig mot ljud när jag sover vaknar i ren panik och tror att jag hamnat i krig i något exotiskt land eftersom hela rummet är uppvärmt till max. Jag hoppas hela värmesystemet kommer i balans snart. 

På tal om väder så väntar 19 grader på Onsdag, normalt.. 

Buvette, urin, magisk vy!

Söndag! 

Brunch på Buvette i West Village, en av de bättre kapen. Lisa hade blivit tipsad om denna lilla franska bistro och den hade tydligen blivit ombloggad av bloggaren Elin Kling, och vi gjorde helt rätt som staplade in där en Söndag brunchtid. Stället var litet, få platser, intimt, en söt innergård (men alldeles för kallt för att sitta ute nu), en bar där hela verksamheten var. Vi blev visade till två platser vid baren, perfekt! De hade inget kök, utan gjorde alla brunchrätterna bakom baren och hade även två effektiva diskmaskiner där som jobbade hårt, samt en skicklig bartender som blandade magiska Söndagsbrunch drinkar, till och med en vidrig Bloody Mary såg god ut. 

Vi serverades färskpressad apelsinjuice, och inte "färskpressad" nu, utan real, pure, freshly squeezed orange juice, samtidigt som vi noggrant scannade igenom menyn. Hungrig som man var en senare Söndagseftermiddag och med en meny där allt på franska lät så otroligt gott så ville man lämna in menyn och köra en beställning på allt! 

Allt från krämig scrambled eggs (som de gjorde med sin espressomaskin, de använde "skummaren", pipen man skummar mjölk med, den använde dem till att tillaga scrambled eggs, imponerad!) med antingen rökt lax eller prosciutto, rostad cranberry walnut bread, apple tartine, flera bäddar av ugnsvarma Croque Madame, och nutella crépes, och sen skölja ned det med Bloody Mary, Mimosa eller ett glas kylig Prosecco. Men dööör så gott! 

Det här vad var som beställdes in. Scrambled eggs med prosciutto och hyvlad parmesan, till höger en Cr'q Madame med guyére ost, prosciutto och perfekt stekt ägg med rinnig gula, dog matdöden här! 

Sen toppades det med en söt/syrlig apple tartine med créme fraiche som höjde hela smakupplevelsen och en lagom cappuccino till. Borde jag bli matskribent? Länge leve perfekt smakkombination! Så skriv upp på er lista, ett måste måste när New York besöks: Buvette - 42 Grove Street

Sen strosades det i West Village, gamla vanliga Bleecker st, Bank st och sånt där. Vi passerade fina trappuppgångar och gator med träd som föll över varandra som tak, det är väl vad West Village är.

I West Village finns också Casa Magazines. En minibutik som är fylld med det uppenbarliga, tidningar i alla former. Det ligger högar med fashion och trend magazines som man vet tillhör de högre prisklasserna, genom att bläddra lite i dem och känna att här snackar vi inte tunna psalmblad utan mer tjocka kartongsblad som gör att priserna skjuts upp kan jag tänka mig. 

Vi hoppar fram några dagar. 

Idag, Tisdag, gick jag till tunnelbanan som alla andra dagar. Vad jag aldrig blir van vid är att det alltid är fullt på alla subway vagnar i NYC, det spelar ingen roll vilken tid på dygnet, det är alltid fullt. Jag brukar mumla till mig själv ibland när jag trycker in mig i folkmassan: "men gud, det är ju inte ens rusningstid". Det finns inget som heter så här, eller jo, det är ju exakt vad det finns, något som heter rusningstid 24/7. Det jag aldrig lär mig är att om det är en vagn som är tom, eller inte lika packad med människor så finns det ALLTID en anledning till varför det är så. Jag ska förklara.. 

Jag kliver på vagnen, trycker mig som sagt in i folkmassan, vi står packade som staplar och jag sneglar åt ena änden av vagnen och upptäcker att det är en hel sektion som är helt tom med människor och flera platser som är tomma. Jag tränger mig ivrigt fram och slår mig äntligen ned på en rymlig plats och känner på samma stund en frätande möglig lukt som får mina kräkreflexer att reagera. Mycket riktigt så fanns det en faktor till det. Tyvärr en hemlös man och som dessutom antagligen inte har möjligheten att sköta sin hygien låg i sätena snett mittemot som tyvärr spred denna lukt som fick mina kläder att ruttna. Trots denna stank kunde jag inte med att resa mig upp och fly från platsen, det skulle bli så uppenbart att jag bytte plats pga honom och det skulle kännas respektlöst. På tal om respekt så sätter sig plötsligt denna mannen upp, fumlar fram en genomskinlig Dunkin Donuts plastmugg, drar ned sin gylf med sina lortiga händer och tar fram en rynkig snorre och börjar urinera i muggen. DÄR, reste jag mig och tryckte mig mot folkmassan på andra sidan av vagnen, klart det finns en anledning till varför ena halvan av vagnen  är tom! Då tror ni att denna händelse är slut, nejnej. Jag åkte med Expressvagnen som kör väldigt fort och accelerar därmet hastigt också, många snabba och hårda bromsar och startavgångar. När vi alla väl står samlade, ihoptryckta på andra änden så börja något rinna längs golvet mot oss, tills jag och resten av vagnen inser att det är denna mannens urin som han kissat i en mugg, som han sedan ställt på golvet, SOM HAR VÄLT! Rinnande urin, mot oss, mot mina skor, plaskande står vi i det.. Läxa till mig själv, aldrig gå på en tom vagn! 

Jag kom iaf fram till skolan till slut. Tog en bild som jag trodde skulle se unik ut, för utanför kameran ser det helt annorlunda ut, eller så är det en känsla jag har just för stunden som jag försöker "fånga" genom att ta en bild som den ovan som jag vill förmedla, men sen inser att sådana bilder på avenuer med oändlighet är rätt tråkiga. Det är en rak gata/aveny, höga och ståtliga byggnader, upptagna människor och tröga turister som passerar övergångsstället och pastell blå himmel. Är det tråkigt?

Den här bilden är däremot inte tråkig. Vi tog en promenad i Central Park och ska försöka göra det till en vana. Kan faktiskt vänja mig med att gå flera rundor runt sjön när man har en sådan fantastisk vy. 

 Det var fascinerande och se hur snabbt det blev mörkt och ser ni hur fin det är när skyskraporna speglas mot vattnet? Lyx dimension 2.0! 

Påvägen hem fråb promenaden gick jag och handlade veckans varor. Whole food store i all ära men Traders Joe är ju en favorit nu. Handlade så mycket organiska grönsaker som morötter, plommontomater, grönkål som jag levt på den senaste veckan, eggplant, zuchini, sugar snaps, ekologiska ägg, kalkonfärs x2, pumpapuré, röda linser, färdigsmulad gorgonzola ost, chunky guacamole utan tillsatser och färdighackad vitlök. Allt detta blev 210kr! Svenska 210 kroner, detta hade jag aldrig betalat i Sverige. 

Sen fick jag städmani och hitta alla mina iPhone laddare, har ju samlat på mig några.. 

Lördagstankar

Nu har jag varit i New York över ett halvår, det är längre än vad jag någonsin har varit ifrån min före detta trygghet, Göteborg. 

Väl här så känns det så skönt att kunna gå vart som utan att kunna stöta på någon man känner eller är bekant med, det är avkopplande att kunna sätta sig på ett fik med en bok, bredvid någon annan ensam person och bara vara, utan att känna stress att behöva träffa på någon, eller jäkte efter någon. Jag gissar på att jag har funnit det tryggaste som finns, att känna lugnet med att vara själv, självständighet. Det som lyfter känslan ännu mer är att faktiskt njuta av det, speciellt här i New York. Staden gör en mer tillgänglig till att ta kontakt med främlingen bredvid och bara säga att hennes té luktar sjukt gott, och där har vi en början på en konverstion som leder till en lördagssällskap. Många gånger har jag kastats mellan tankarna om det är ensamhet jag känner när jag är själv här, men så fort jag början kolla mig omkring är alla människor "själva" i den här stan. 

Det hemska scenariot som många hemma i Sverige inte förstår sig på med att gå ensam på bio början sakta med säkert kännas som en helt normal grej att göra, speciellt i New York. Var på bio igår med en vän (Captain Phillips), och såg många som var där själva. Mitt nästa mål! Att vara ensam och inte känna paniken över det kan vara något av det nyttigaste som finns för en själv. Man lär sig att handskas med sina egna tankar och förvånadsvärt nog så datear man sig, och har lyxen att få lära känna sig själv ännu mer. Att veta vad man tycker om saker och ting, sortera upp veckan som har passerat, planera inför kommande veckor och projekt, ge sig själv egentid som man egentligen aldrig har(?). Att vara ensam är att vara trygg med sig själv. Jag har insett att Göteborgs trygghet har fått en konkurent, är rätt säker på att till Jul när jag är i Sverige kommer jag längta hem, till New York. 

Men samtidigt som man är ensam bland andra ensama själar i denna fantastiska stad så har man stunder då man önskar att sina bästa vänner satt i stolen mittemot och skrattade med en till den roligaste Vine videoklippet. Stunder där man kan bolla sina intrasslade tankar med sin vän som förstår en ut och in och hjälper en att reda ut ett och annat. För, Amerikaner tyvärr är rätt självupptagna.. Skryter mycket om sig själva och är stolta över vilka diagnoser de har. 

Nu får det vara nog med Lördagstankar. 

HAAAAJ! 

Zzzznark

Roligt:

- Folk som tar en nap i den enorma studiesalen i Public Library och snarkar så hela salen ekar.. 

I en av gångarna i Public Library

Hittade en gömd studiesal som var tagen ur en Harry Potter bok. Ett mörkt och dovt rum som lystes upp med hjälp av de enorma fönstrena.

Irriterande:

- Turister som Söndagspromenerar mitt på en gångväg under rusningstid så man inte kan gå om. Dessutom går det inte att kommunicera med många av dem, då de inte förstår engelska eller tror att man pratar med JUST DEM! 

Ännu mer irriterande: 

- Att gå bakom turister med någorlunda bra tempo och får mig att tycka bra om dem eftersom de faktiskt förstår tempot här i stan, men som PLÖTSLIGT stannar helt abrupt mitt på gatan och tar kort! Vilket resulterar i att jag går in i dem och det blir en rejäääl krock i alla benämnelser, frontalkrock, sidokrock, kulturkrock. 

18:00 - Rusningstid, alla är påväg någonstans

Hurricane

Att man inte lär sig.. 

Varje gång man planerar morgondagen, är man alltid så bestämd och ivrig över hur effektiv man kommer vara eftersom man bokstavligen talat planerar i detalj hur ens förmiddag och eftermiddag kommer se ut. Den skulle bestå av; vakna någorlunda tidigt, men ändå inte sådär jobbigt tidigt. Snöra på mig de färgsprakande springskorna för en powerwalk längs Hudson River, sen tvättade jag inte håret på kvällen för det tänker jag göra efter när jag har powerwalkat. Efter det så ska jag ta mitt pick o pack och dra till Public Library där jag ska spendera x antal supereffektiva timmar och plugga igen såå mycket som möjligt så jag har helgen fri, dessutom ska jag ta med lunchlåda så jag inte köper lunch, vilket gör min budget gladare. 

Istället blev det såhär; Vaknar alldeles för sent, snörar på mig dedär springskorna med fel strumpor i som leder till att jag måste stanna var och varannan meter för att fixa strumporna som knöcklar sig varje gång jag tar ett steg. Jag powerwalkar alldeles för långsamt och hinner lyssna färdigt tre poddavsnitt innan jag hinner tillbaks till lägenheten, vilket betyder att sista biten av promenaden så hade jag ingenting att lyssna på! 

Väl hemma så var planen att jag skulle duscha, fixa mat och sen färdas mot biblioteket för plugg. Jag kommer hem, tar av mig skorna, landar på sängen och somnar i 3 timmar?! När jag vaknar skamset 3 timmar senare och tagit en dusch, gör jag ett försök i att plugga.. i sängen. Slutar med att jag har flera olika bloggar uppe, jag söker flygresor, kollar upp events, facetime:ar, Instagrammar, letar recept, läser vanlig bok, you name it.. Så dålig karaktär! 

Som straff så sätter jag klockan på 8 imorgon för att vara i tid till biblioteket och hänga på låset tills de öppnar 10.00! 

Igår träffade jag upp några tjejer och tog ett torsdagsglas. Var vid ett ställe på 27st & Park Ave, gick vidare till ett annat ställe ett block away som heter Hurricane Club. Toppenbetyg på det stället! 

Lite Hawaii känsla då de serverades coctails i stora vattenmeloner, exotiska paraplydrinkar och Daiquirin som beställdes in doftade frukt och bär himel! En schysst bar i centrum av salongen och bra folk. Så ni som läser, kom över hit så bokar vi in! :) 

mmm..

Just nu: Marketing, Marabou och Matte.. 

Meatpacking & Bleecker St

Columbus day på Måndag, det vankas långhelg!

Fredagsbio i Lower East Side uppskattas alltid. Såg Prisoners med Hugh Jackman och Jake Gyllenhaal, rekommenderas! Filmen kombinerades med popcorn med alldeles för mycket smörsmak som fick kväljningsreflexen att reagera, aldrig mer biopopcorn. 

Det finns inget perfektare väder än så som det är just nu i New York. Vår och sommar i all ära, men nu är det perfekt temperatur ute, du kan promenera utan att se ut som du har tagit en dusch när du kommit fram, du kan slänga på dig en kjol, en extra tröja och solisar and you're all set! Vaknar upp på Lördagen till en kvittrande roomie med hennes vän som bor hos oss denna helgen. Tog en promenad från West Harlem över till East 125th. 

Målet var Lördagsbrunch på Marcus Samuelsson's Red Rooster. 

Jag har ätit bättre burgare.. men parmesan friesen var yum! 

Lördagen fortsatte från Harlem ner till Soho/Lafayette. Förra veckan klämde vi på BLK DNM skinnjackorna och när vi ändå var i trakterna var jag tvungen att svänga in i butiken och faktiskt slå till! 

X antal jackor provades och vad var inte mer passande än att självaste designern Johan Lindeberg klev in i butiken och checkade läget?! 

Älskar adrenalinet man får när man vet att man har köpt, eller jag kallar det investerat i något riktigt dyrt och äckligt snyggt! 

Kullerstenar är lika med Meatpacking District. Helgen går i brunchens anda, denna Söndag på Café Gitane inne i Janes Hotel med Lisa och äntligen en träff med Alexandra. Kan nu bocka av att jag vart på båda Gitane i NYC, Janes st och Mott st. Café Gitane är känd via diverse bloggerskor som endast äter deras avokadomackor. 

För mig är Gitane deras heeelt underbara sallader. Håll i er! Ruccola, rödbetor, syrlig grön äpple, olivetapenad/walnötssallad, organic chicken och toastad chevre krutonger. Hur kommer man på en sån här perfekt smak-kombination?! 

Efter att ha strosat runt i Meatpacking kunde vi inte lämna området utan att slå oss ned på Pastis 

... och ta en bellini matchandes med min kappa, klockan var ju bara 5pm och det var trots allt en Söndag (och långhelg!) 

Vi fortsatte in i West Village, gick förbi Smörgås. Sedan vidare mot favoritgatan Bleecker st. 

West Bleecker st, då är det alltid Marc Jacob's butikerna som ropar. Funderade på att unna(?) mig en tung nyckelring därifrån, men istället gick jag ut med det sistnämnda, en ännu fetare MJ ring.. 

Lågt sockerblod sa min vän, tur att Sockerbit var inom räckhåll. 

Sedan stod Steve Madden butiken plöstligt i vägen, vi slungades in och jag var tvungen att köpa ett par alldeles för snygga boots som skulle vara "såå bra höst skor som man kan ha till vardags och till skolan som jag bara måste ha just nu även om jag precis köpt en skinnjacka värd en förmögenhet OCH en Marc Jacob's ring" ... 

Sen kom jag på att jag inte är en turist i NYC, och sprang hem till Harlem! Nu äter jag knäckebröd och lyxar med citronvatten till middag. 

Onsdag i Greenwich

En kväll som ikväll älskar man bara livet i New York. När man varit i skolan en heldag, kommer hem, tar en snabb nap och sedan gör sig redo för en middag i Greenwich Ave med nyanlända tjejer som man lärt känna. Påvägen till restaurangen myser jag längs gatorna, kvällarna har börjat bli riktigt mörka nu och kylan har tagit sig en stadig plats. Gatorna jag går på lyses ändå upp av alla olika butiker, cafér, restauranger och delis och det bästa av allt, är att det är folk överallt! Jag kom tidigare till restaurangen och stod utanför och väntade och titta på folk. Någon som rastar sin hund, ett par som strosar längs gatan, en annan som möter upp sitt killgäng, och jag som iakttar. Älskar att det kryllar av folk en Onsdagskväll i New York oavsett årstid och tid på dygnet.
Jag som aldrig har satt hösten som top 5 på min lista kommer nog välkomna den med öppna armar denna gång. Hösten iår går inte längre i dyster mörkgrå skala, utan mer åt det ljusare hållet.

Ja, jag vet. Väldigt osammanhängade meningar och konstiga tankar. Ville bara få ut lite lycka, svart på vitt!

HAAAAAAJJJ!

Half way

Fixar och donar Måndagsnatt till sent in på småtimmarna, resulterade till en lite stressigare Tisdagsmorgon.. 

Glömmer laptopen hemma och kliver på local-train som trögar sig på varje station ned till Midtown. Inte nog med det, inser nu att jag målat på mascara på ena ögonfransarna bara.. 

Nästa stop, Sephora för att fullfölja gratis makeupen så jag ser normal ut för mänskligheten. 

Väsk maraton

Börjar Söndagen med.. 

.. med en pure watermelon lemonade med massor av is på LPQ, hur gott låter inte det? 

Kollade in deras yummie stuff, Nutella thing fast med vit choklad. Tänk rostat supervitt bröd och bre denna på, AMEN!

Som en student går jag i tankar om att förgylla nästa steg i mina väskdrömmar. 

Detta går inte ihop alls va? Nä, jag skrattar åt det själv. 

Gick en låång promenad längs Madison Ave med Lisa och besökte den ena lyxigare butiken till den nästa. 

Tory Burch! Huur snygg? Perfektion, någorlunda rimligt pris, praktiskt, vääldigt väldigt fin! 

Svängde sjävklart in i Barneys och trippade runt i väskparadiset. Gick förbi Givenchy, YSL, McQueen, Céline, Prada och till sist Balenciaga. 

D R Ö M M E N! 

Sunny Saturday

Efter en välbehövligt höstlov är jag back on track igen. Skolan är igång, sommarvärmen är tillbaks (24-28C), dyra skolböcker ska inhandlas och årets sista quarter är välkommen. 

Påväg till en brunch på Bowery.

Andra gången på Saxon + Parole. Mycket yummie! Speciellt deras spicy pear bellini

När vi ändå var i trakterna, så varför inte en svänga förbi BLK DNM för att prova lite perfekta skinnjackor. 

Finns inget bättre att träffa nya vänner som har samma intresse som en själv. 

Att ha som hobby: gå in på dyra butiker och klämma på för fina väskor.

Bilden gör den inte rättvis. 

Den passade som handen i hansken. Den var lika värd som en månadslön från Volvia, caaaa-ching!