Väl här så känns det så skönt att kunna gå vart som utan att kunna stöta på någon man känner eller är bekant med, det är avkopplande att kunna sätta sig på ett fik med en bok, bredvid någon annan ensam person och bara vara, utan att känna stress att behöva träffa på någon, eller jäkte efter någon. Jag gissar på att jag har funnit det tryggaste som finns, att känna lugnet med att vara själv, självständighet. Det som lyfter känslan ännu mer är att faktiskt njuta av det, speciellt här i New York. Staden gör en mer tillgänglig till att ta kontakt med främlingen bredvid och bara säga att hennes té luktar sjukt gott, och där har vi en början på en konverstion som leder till en lördagssällskap. Många gånger har jag kastats mellan tankarna om det är ensamhet jag känner när jag är själv här, men så fort jag början kolla mig omkring är alla människor "själva" i den här stan.
Det hemska scenariot som många hemma i Sverige inte förstår sig på med att gå ensam på bio början sakta med säkert kännas som en helt normal grej att göra, speciellt i New York. Var på bio igår med en vän (Captain Phillips), och såg många som var där själva. Mitt nästa mål! Att vara ensam och inte känna paniken över det kan vara något av det nyttigaste som finns för en själv. Man lär sig att handskas med sina egna tankar och förvånadsvärt nog så datear man sig, och har lyxen att få lära känna sig själv ännu mer. Att veta vad man tycker om saker och ting, sortera upp veckan som har passerat, planera inför kommande veckor och projekt, ge sig själv egentid som man egentligen aldrig har(?). Att vara ensam är att vara trygg med sig själv. Jag har insett att Göteborgs trygghet har fått en konkurent, är rätt säker på att till Jul när jag är i Sverige kommer jag längta hem, till New York.
Men samtidigt som man är ensam bland andra ensama själar i denna fantastiska stad så har man stunder då man önskar att sina bästa vänner satt i stolen mittemot och skrattade med en till den roligaste Vine videoklippet. Stunder där man kan bolla sina intrasslade tankar med sin vän som förstår en ut och in och hjälper en att reda ut ett och annat. För, Amerikaner tyvärr är rätt självupptagna.. Skryter mycket om sig själva och är stolta över vilka diagnoser de har.
Nu får det vara nog med Lördagstankar.
HAAAAJ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar