Klappade Karma på huvudet

Greenwich Village är ett nytt favoritområde. Var där för några veckor sedan på en winebar som heter Corkbuzz som fick 5 av 5 toastar, och i helgen var jag på en annan restaurang som fick fullpott också. Några gator från Union Square ligger Greenwich Village med dess diverse barer och restauranger. NYU och Parsons har dina campusar där, så det går att hitta en hel del bra matställen för rimlig pris. 

Jag och en vän möttes upp och vandrade runt med hungriga magar på jakt efter nåt roligt ställe. Vi passerade en hel del Mexicanska ställen men kände för nåt roligare än det. 

Hamnade på Saigon Market, ett vietnamesisk ställe som var enormt väl inne i restaurangen. Servicen var supersnabb, stort, luftigt ställe med högt i tak. Vi beställde in två rätter och delade och fick in mat för hela Downtown. 

Efter lite vin och mat steg vi ut på New York's gator som hade hunnit bli mörkt, men ändå behöll värmen från tidigare värmebölja. 

Älskar ju New York eftersom de finns matställen, glass ställen och juice barer överallt. Vi kände för choklad och gick ett block för att entra Max Brenner. Klockan var då runt 22 tiden, och vi fick som svar att det var 1,5 timmes kö. Nej tack, sa vi och använde den bästa uppfunna appeb Yelp för att hitta nästa bästa destination som serverade efterrätter, eller närmare sagt, socker av något slag! 

Omtalade Momufuku Milk dök upp i appen och vi promenerade bort några avenyer. 

Nu hade klockan blivit senare, men ändå var det låång kö in till den lilla trendiga glass/dessert baren. Älskar ju att New York nishar sina saker så detaljerat att folk står i kö sent på kvällen för att köpa något som glass. I Sverige står man väl bara i kö sent på kvällen/natten för fylle-kebab eller burgare :P Jaja, här var det iallafall inte vilken vanlig glass som helst utan något som heter Cereal Milk Soft Serve. Tänk er corneflakes med mjölk, du har ätit upp flingorna och har kvar mjölken i skålen som du slurplar upp, visst smakar det corneflakes-mjölk? Japp, där har du konceptet som denna glassbar har snappat upp.

 Mjukglass som smakar cereal milk! Toppat med saltade, krossade corneflakes. Det var en bra glass som jag fick lägga till i min top ten-lista. Ni som känner mig vet att jag aldrig väljer glassmaker som jordgubb och choklad, det är alldeles för "vanilla" för mig ;) älskar udda smaker, och älskar att chockas av de konstiga kombinationerna som blandas munnen, och ändå äta upp glassen. Den hittils konstigaste är, ägglikör-smak och chévre med honung-smak. En av de godaste kan vara pepparkaksdeg-smak, yumm! 

Hälsade på en street fair i helgen också. Tecken på att sommaren är här och snart är det premiär för utomhus-bio vid piren, gratis yoga i parkerna :) 

Påväg från denna marknad stannade en äldre tant mig, hon stod lutad mot ett träd under skuggan, hon var gråhårig och skrynklig. Hon frågade om jag kunde hjälpa henne över gatan och använda mig som stöd. Självklart svarade jag och tog tag i hennes rynkiga russin-arm. Jag har ju blivit en pro på det, för av någon konstig anledning är det tredje gången i år som jag blivit stannad och tillfrågad av äldre tanter att hjälpa dem över gatan. Väl över gatan höll hon hårt kvar sitt grepp runt min arm och frågade desperat om jag kunde stötta henne till Pennstation. Vi var då på 42a gatan, Penn station är belägen på 34e,

Vilket betyder 8 blocks. Vad säger man? Jag kan ju inte säga nej till en gammal tant som knappt kan gå? Vi började vallfärda gata efter gata i sköldpadds fart och var efter några ljusår framme. Väl där kan jag ju inte bara lämna henne utanför? Nejdå, jag följer henne in i stationen, upp till tredje våningen och väntade tills hennes buss kom för att sätta henne till rätta på bussen till Jersey Shore, där hon bodde. Och nej, det gick inte snabbt och smidigt, utan på vägen dit höll inte hennes gamla kycklingben, så hon fick ta 5-minuters pauser för att orka gå igen. Där stod jag, mitt i Pennstation, med en främmande gråhårig och skrynklig babushka, 40 minuter hade jag spenderat med henne och fått höra att hon var ensam i New Jersey och hade ingen familj kvar som kunde hjälpa henne. Hon hade piffat till sig och tagit sig till the city för att gå på marknaden, men höften hade plötsligt släppt och hon kunde inte annat än att stå lutad mot ett träd tills någon kunde stanna och hjälpa henne. Åååh, mitt hjärta blev så ledset när hon berättade det. När vi skiljdes åt stack hon in $20 i min väska :/ Jaja, that's New York tänkte jag, och gick tillbaks de 8 blocksen åt andra hållet dit jag egentligen skulle 45 minuter senare.